2013-03-17
När sorkstammarna kraschar uteblir häckningen hos våra ugglor. Vi möter en ”tyst vår” utan sparvugglor, pärlugglor, slagugglor och lappugglor.

Sorkarna är grundbulten i flera näringskedjor i vår natur. De är huvudfödan för många av våra rovfåglar och rovdjur. Därför har de också stor betydelse för den biologiska mångfalden.

Om sorkarna blir färre och cyklerna försvinner så kommer det direkt att hota rovfåglarna och rovdjuren. Indirekt kommer det också att påverka skogshöns, harar och andra växtätare som då får ersätta sorken som huvudföda.
Skillnaden mellan sorkstammarnas toppår och bottenår är dramatiska. Mönstret är väl studerat och beskrivet av forskarna, men varför stammarna kraschar vet ingen helt säkert.

Vanliga smågnagare i norra Sverige är skogssork, åkersork, gråsiding, vattensork, skogslämmel och fjällämmel. Åkersorken kan föda upp till sju kullar under några få månader. Med tanke på fortplantningsförmågan är det inte svårt att förstå varför det blir gott om sork vissa år. Att förklara varför sorkstammarna kraschar är svårare.

Ekologerna har två huvudspår, antingen beror det på att något händer i samspelet mellan sorkarna och deras föda, eller också beror det på samspelet mellan sorkar och rovdjur.

Forskare har noterat att sorkarna klarar övervintringen sämre än förut. Detta innebär färre sorkar på våren och det drabbar naturligtvis rovfåglarna. Men att någon klimatfaktor ensam kan orsaka förändringarna tror ingen på. Skogsbrukets inverkan på landskapet kan vara en annan tänkbar orsak, men även miljöstörningar kan inte uteslutas.

/Olle Andersson